Meny
Meny
För att kunna granska ett egenkontroll- eller SRK-program eller ge råd till en verksamhetsutövare som ska genomföra en provtagning är det viktigt att veta vilken matris som är lämplig att provta.
Frågan om matris är klurig att ge ett enkelt svar på men på denna sida visar vi på några olika tillvägagångssätt som du kan använda dig av för att få fram provresultat som svarar på din frågeställning. En försvårande omständighet är att det inte finns gränsvärde för alla ämnen i samtliga matriser i HVMFS 2019:25.
Definition av ”matris”
Begreppet matris innebär en del av vattenmiljön (Se 1 kap. 3§ HVFMS 2019:25). Delarna är:
När gränsvärdena i HVMFS 2019:25 tas fram är det höga krav på att underlagen innehåller en viss mängd data av god kvalitet. Gränsvärdena kan på så vis bedömas som säkra. När det saknas gränsvärde för ett ämne i sediment eller biota så är det oftast inte ett tecken på att ämnet är helt vattenlösligt. Avsaknaden beror snarare på att det inte finns tillräckligt många studier av god kvalitet som kan ligga till grund vid ett framtagande av ett gränsvärde.
Det är viktigt att skilja på den statusklassning som vattenmyndigheten ska utföra och den bedömning som utförs av enskild verksamhetsutövare genom egenkontrollens recipientkontroll. Denna recipientkontroll handlar om verksamhetsutövarens skyldighet att undersöka hur verksamhetens utsläpp, både mängder och halter (belasting) av ämnen/föroreningar, påverkar vattenmiljön. Resultatet från verksamhetsutövarens undersökningar kan i sin tur användas av Vattenmyndigheten i statusklassificeringen av vattenförekomsten.
Med vattendirektivet, HVMFS 2019:25 och statusbedömning av recipient som utgångspunkt är det lämpligt att analysera ämnen i den matris där det finns ett gränsvärde fastställt.
I tabellerna med de prioriterade- och särskilda förorenande ämnena i HVMFS 2019:25 går att utläsa vilken matris som är lämplig att provta genom att se vilken matis som det finns ett gränsvärde. Om ett ämne har gränsvärden i flera matriser kan man utgå från vilka provresultat som väger tyngst vid en statusklassificering. Förutsatt att provtagningslokalen bedöms som representativ så gäller generellt följande:
Men många av ämnena som endast har gränsvärde i vattenfas i HVMFS 2019:25 har egenskaper som leder till att de troligare ansamlas i sediment eller i biota. På så vis kan det vara begränsande att bedöma förekomsten av miljögifter i en vattenförekomst med HVMFS 2019:25 som utgångspunkt vid val av matris. Ur ett miljöanalys- och miljöövervakningsperspektiv bör du därför beakta ämnets inneboende egenskaper såsom vattenlöslighet, persistens, bioackumulering och toxicitet vid val av matris.
2012 tog länsstyrelserna fram en praktisk vägledning som beskriver hur ett operativt miljöövervakningsprogram av vattendirektivets prioriterade ämnen bör utformas. I bilaga 5 står rekommendationer till val av matris samt bra information om ämnet.
Operativ miljöövervakning av miljögifter (PDF)
Operativ miljöövervakning av miljögifter, bilaga 5 (PDF)
Länsstyrelsen i Dalarna har tagit fram ett gott exempel som visar på vilken matris de rekommenderar av branschtypiska föroreningar.
Många ämnen som ansamlas i sediment saknar gränsvärde i HVMFS 2019:25. Havs och vattenmyndigheten har tagit fram en kunskapssammanställning, Metaller och miljögifter – Effektbaserade bedömningsgrunder och indikativa värden för sediment, rapport 2018:31. De värden som anges i tabellen är inte gränsvärden, utan indikativa värden som visar på om uppmätta halter av ämnet kan utgöra en risk i vattenförekomsten. De indikativa värdena har använts av vattenmyndigheterna i riskbedömningen i den senaste statusklassningen.
Det finns andra provtagningsmetoder än analys direkt i en matris, ett exempel är passiva provtagare. Den passiva provtagaren är bra eftersom den ger möjlighet till ett tidsintegrerat resultat till skillnad ifrån ett momentanprov i vatten. Provtagaren tar upp den lösta halten av ett ämne vilket gör att vid en statusbedömning är resultatet mest lämpat till att bedöma halter av metaller där det finns bedömningsgrunder för löst halt. För andra ämnen kan resultaten ifrån den passiva provtagaren främst användas för att ”fälla” det vill säga att sänka statusen om den framräknade koncentrationen överskrider gränsvärdet.
I Havs och Vattenmyndighetens rapport Miljögifter i ytvatten – klassificering av status 2016:26 kan du hitta förslag på alternativa mätmetoder. Se kap 8, stycke 8:3.