Miljögifter i tillsynen

När du handlägger är det viktigt att veta att miljögifterna (enligt ramen för vattenförvaltningen) har olika farlighetsgrad och ska bedömas utifrån detta. På denna sida reder vi ut viktiga begrepp kring vattenförvaltningens miljögifter och beskriver hur du ska hantera de olika ämnena i tillsynen.

Begreppet miljögifter förekommer inte i föreskrifter, förordning eller direktiv men används av Havs- och vattenmyndigheten för:

  • Särskilda förorenande ämnen, SFÄ – en kvalitetsfaktor inom fysikalisk-kemiska faktorer, som bedöms vid ekologisk statusklassificering.
  • Prioriterade ämnen, andra ämnen och prioriterade farliga ämnen – de gränsvärdesämnen som bedöms vid klassificering av kemisk ytvattenstatus.

När det gäller miljögifter i ytvatten anger Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) bland annat vilka respektive gränsvärden som ska tillämpas vid klassificering av ekologisk status respektive kemisk ytvattenstatus.

Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25)

Gränsvärden för kemisk status

På EU-nivå har det genom dotterdirektivet om prioriterade ämnen (2008/105/EG reviderat genom 2013/39/EU) fastställts gränsvärden för totalt 53 ämnen och ämnesgrupper. Av dessa betecknas 45 ämnen och ämnesgrupper som prioriterade ämnen eller prioriterade farliga ämnen. För övriga åtta ämnen och ämnesgrupper, som brukar kallas för “andra ämnen”, finns EU gemensamma gränsvärden, men rent formellt utgör inte dessa ämnen “prioriterade ämnen”.

De 53 prioriterade-, prioriterade farliga- och andra ämnena (med etablerade gränsvärden på EU-nivå) har förts in i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25) om klassificering och miljökvalitetsnormer i ytvattenförekomster. Begreppen “prioriterade ämnen eller prioriterade farliga ämnen” är numera definierade i föreskrifterna och det görs åtskillnad mellan ämnen utifrån om de är prioriterade eller prioriterade farliga. Det går också att se vilka ämnen och ämnesgrupper som är “andra ämnen” då det ingår en bokstav i dess nummer, till exempel 6a koltetraklorid.

På EU-nivå gäller för de prioriterade ämnena att “gradvis minska föroreningen” från dem. För de farliga prioriterade ämnena, gäller att “utsläpp och spill ska upphöra eller stegvis elimineras”.

För prioriterade farliga ämnen, exempelvis dioxiner, menar Havs- och vattenmyndigheten att det är rimligt att ställa högre krav vid utsläpp än för andra ämnen som inte har lika farliga egenskaper. Havs- och vattenmyndigheten har i yttrande i prövningssituationer gjort en distinktion mellan prioriterade och prioriterade farliga ämnen och detta skulle även kunna göras i tillsynen. Tänk på att dessa gränsvärden inte är några utsläppskrav utan är halter som inte får överskridas någonstans i vattenförekomsten. De ger alltså inte en verksamhetsutövare rätt att medvetet förorena upp till en viss nivå.

De ämnen som räknas som prioriterade farliga ämnen är samma som “särskilt farliga ämnen” som definieras i miljömålet “Giftfri miljö”. Miljömålen är visserligen inte juridiskt bindande, men målsättningen är att minska förekomsten av ämnena och att användningen av dem så långt som möjligt ska upphöra.

Särskilda förorenande ämnen (SFÄ)

Vid klassificering av ekologisk status bedöms bland annat fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer. Kvalitetsfaktorn Särskilda förorenande ämnen, SFÄ, är en fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor. SFÄ omfattar andra miljögifter än de prioriterade-, prioriterade farliga- och andra ämnena.

Bedömningsgrunderna som används för att klassificera SFÄ tas fram på nationell nivå och ingår i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2019:25). Om något eller några av dessa ämnen identifierats som ett SFÄ kommer dock att variera utifrån vilken vattenförekomst det gäller. Detta beror på att klassificeringen bara ska göras på de ämnen som släpps ut eller på annat sätt tillförs i betydande mängd i respektive vattenförekomst.

Verksamhetsutövare kan vid provtagning hitta föroreningar från verksamheten i betydande mängd i recipienten. Tillsynsmyndigheten bör då meddela sitt beredningssekretariatet då det kan vara aktuellt med en omklassning.

Ett ämne som exempelvis koppar ska bara klassificeras om detta ämne släpps ut eller tillförs i betydande mängd och inte klassificeras för en vattenförekomst som saknar utsläpp av koppar i betydande mängd. Med betydande mängd menas här till sådana koncentrationer att det kan hindra att den ekologiska statusen eller potentialen bedöms som god, det vill säga att värdet i bedömningsgrunderna överskrids.

Vattenmyndigheten behöver avgöra för vilka vattenförekomster det finns en risk för att värdena för SFÄ överskrids, för ett eller flera ämnen. Det är bara dessa ämnen och dessa vattenförekomster som behöver övervakas och klassificeras med avseende på SFÄ. Att ett ämne har identifierats utgöra ett SFÄ för en viss vattenförekomst innebär inte heller att det då automatiskt är ett SFÄ även för andra vattenförekomster.

Det är inte tydligt att SFÄ är gränsvärdesnormer enligt vattenförvaltningsförordningen. Projektgruppen menar att när tillsynsmyndigheten ska bedöma utsläpp av SFÄ, utgående från de värden för SFÄ som finns att läsa i HVMFS 2019:25, kan de hanteras som om de vore gränsvärdesnormer.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.