Syrefattiga förhållanden

Belastning av organiskt material kan leda till övergödning som framförallt kan visa sig i dåliga syreförhållanden. Finns det risk för detta bör såväl biologiska som fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer undersökas.

Biologiska kvalitetsfaktorer

I vattendrag indikerar till exempel kiselalgernas underindex % PT* organisk förorening. Även bottenfauna kan vara användbart. I sjöar är profundalbottenfauna oftast den bästa indikationen på hur påverkade de djupare bottnarna är av organiskt material och dåliga syreförhållanden.

I kustvatten är bottenfauna användbart för att uppskatta graden av stress. I prover från mjuka bottnar bedöms ett bentiskt kvalitetsindex (BQI) som bygger på arternas känslighet för störning.

*PT= Pollution Tolerant valves (arter tåliga mot lättbrytnedbara organisak föroreningar)

Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer

Vattnets förmåga att lösa syre minskar med ökad temperatur och ökad salthalt därför brukar man ange den uppmätta mängden syre både som halt (mg/l) och som syremättnad (%).

Organiskt material kan mätas som:

• biokemisk syreförbrukning (BOD)
• kemisk syreförbrukning (COD)
• totalt organiskt kol (TOC)

Inom den nationella övervakningen har man allt mera frångått att analysera COD då analysmetoden ofta inkluderar miljöfarliga ämnen som exempelvis kvicksilver. Enligt SNFS 1994:7 kan man ersätta COD med TOC om man kan fastlägga ett bestämt förhållande mellan parametrarna för det specifika vattnet.

Läs mer i rapporten: Parametrar för organiskt material i avloppsvatten och slam och något om deras användning, Svenskt Vatten Utveckling (PDF)

Läs mer i examensarbetet: Total organic carbon (TOC) and chemical oxygen demand (COD) – Monitoring of organic pollutants in wastewater, Uppsala Universitet (PDF)

Förutom syrgas finns det ingen fysikalisk-kemisk kvalitetsfaktor för bedömning av detta miljöproblem i de svenska föreskrifterna för vattendirektivet, HVMFS 2013:19. Tillståndsklassning av TOC kan göras utifrån Naturvårdsverkets rapport 4913.