Meny
Meny
Då en verksamhetsutövare ska visa hur verksamhetens utsläpp påverkar recipienten kan det antingen ske genom att verksamhetsutövaren ansluter sig till ett program för samordnad recipient kontroll (SRK-program) eller genom egna provtagningar. Ett medlemskap i ett SRK-program innebär inte automatiskt att utsläppen ifrån en verksamhet följs upp eftersom det finns många SRK-program som inte är designade för att svara på hur en verksamhet påverkar statusen i vattenförekomsten. Det är viktigt att rätt parametrar mäts samt att man integrera kunskap om verksamhetens utsläppsmönster med förhållandena i recipienten.
Börja med att utvärdera verksamhetens utsläpp. Följande frågeställningar kan vara till hjälp:
Om verksamheten är placerad vid en recipient där en eller flera verksamheter har sina utsläpp (diffusa utsläpp och punktutsläpp) kan det vara viktigt att tänka på hur övriga utsläpp kan komma att påverka representativiteten av analysresultatet.
Det finns en gräns för hur långt skyldigheten att bedriva recipientkontroll i vattenförekomsten sträcker sig, oavsett storlek på verksamheten. Resultat från till exempel provtagning eller mätningar ska kunna gå att återkopplas till verksamheten. Provtagning och undersökning ska alltså vara representativ för just den verksamhet det gäller.
Ibland är det lätt att avgränsa det område som ska kontrolleras, exempelvis om det är en liten sjö som geografiskt är väl avgränsad. I andra fall som till exempel en kustvattenförekomst där vattenvolymen och vindpåverkan är stor är det betydligt svårare att avgränsa det område som bör undersökas. Ytterligare exempel på när det kan vara svårt att avgränsa är när utsläppen inte direkt medför påverkan på närområdet utan sprids och skapar problem nedströms i en annan vattenförekomst. I vissa fall bör därför tillsynsmyndigheten kräva in spridningsberäkningar/modelleringar av verksamhetsutövaren som även redovisar närliggande vattenförekomster.
Verksamhetsutövaren kan föreslå ett avgränsat undersökningsområde som tillsynsmyndigheten sedan behöver ta ställning till. Utifrån det avgränsande området ska det sedan bestämmas var de enskilda provtagningarna/undersökningarna ska ske.
Representativiteten, i tid och rum, är en viktig fråga när provtagningspunkterna tas ut. Valet av provpunkter ska påvisa miljöförhållandena från verksamhetens utsläpp i vattenförekomsten som helhet, vid påverkan på miljökvalitetsnormerna, men även kunna påvisa lokal påverkan som till exempel effekter i strandzonen.
Vid provtagning av en enskild verksamhets påverkan är omblandningen från utsläppspunkten av stor betydelse. Nedströms en punktkälla finns ett område där utsläppet inte fullt ut har blandats med recipientens vatten. Sker provtagningen inom detta område kan resultatet variera mycket beroende på var i utsläppsplymen mätning sker. Provtagningen bör ske vid utsläppspunkten samt i en gradient utgående från denna.
Det är svårt att ge några generella regler för hur långt nedströms en punktkälla som provtagningen ska ske för att provresultaten ska vara representativa för verksamheten då de lokala förutsättningarna kan vara stora. Här spelar ett flertal faktorer in som till exempel strömförhållanden, nivåvariationer, bottentopografi och var punktkällan mynnar i recipienten. I ett vattendrags mynningsområden kan det exempelvis förekomma varierande strömriktning. Vid högt vattenstånd i nedströms liggande kustområde eller sjö kan vattnet rinna uppåt i vattendraget i stället. En provtagningspunkt i ett mynningsområde kan, om den placeras fel, tillfälligt störas av uppströmmande havs- eller sjövatten.
Följande frågeställningar kan vara till hjälp vid utvärdering av recipienten:
Verksamhetens provtagning ska ställas i relation till vattenförvaltningens övervakningsstationer, som klassificeringen har utgått ifrån, för att klargöra om verksamhetens utsläpp riskerar att statusen försämras på kvalitetsfaktornivå.
Detta kan ske genom provtagning eller med spridningsmodeller så att bilden av verksamhetens utsläpp klargörs. Hydrodynamiska modelleringar, och helst då tre dimensionella, blir ett allt viktigare verktyg i tillsynen för att förstå och tolka situationer i vattenmiljön. Modellerna kan beskriva hur föroreningar sprids i vattenmassan, påverkansområde, avrinning, markläckage, punktutsläpp och diffusa utsläpp. Men modeller kan oftast inte helt ersätta mätningar. Tillsynsmyndigheten kan kräva in mätningar som verifierar och kalibrerar modellverktyget.
Genom modellering kan interpolering ske i tid och rum mellan provtagningarna, då variation över tid är viktigt. Modellering ger även möjligheter att extrapolera extrema händelser och undersöka eventuella effekter av olika förändringar och åtgärder.
För att kvaliteten på övervakningen och kontrollen ska bli rättvisande och korrekt måste den utföras på ett kvalitetssäkert sätt.