Vid torka och vattenbrist

Med förändringarna av klimatet väntas perioder med torka och vattenbrist bli vanligare. Torka är en period med nederbördsunderskott. Långa perioder utan nederbörd ger låga vattennivåer i sjöar och låga flöden i vattendrag. Vatten finns i olika magasin såsom små och stora grundvattenmagasin, sjöar och vattendrag. Torka kan leda till att det blir brist i vissa magasin men det behöver inte vara brist i alla samtidigt. Vattenbrist inträffar när behovet av vatten är större än tillgången. I förlängningen kan vattenbrist bli ett allvarligt hot mot samhället eftersom både dricksvattenförsörjning och förutsättningar för jord- och skogsbruk, industri och turism påverkas. Vid handläggning av anmälningspliktiga vattenuttag är det därför viktigt att bedöma om det anmälda vattenuttaget är hållbart eller inte. För bedömning av vad som är ett hållbart flöde hänvisas till avsnittet Bedömning av anmälan.   

Vattenmyndigheterna har arbetat fram delförvaltningsplaner för Sveriges fem vattendistrikt. Delförvaltningsplanerna behandlar inte de problem som kan uppkomma ett specifikt år utan är långsiktiga och syftar till att få kunskap om varför det blir vattenbrist och visa på åtgärder. Delförvaltningsplanerna kan nås på vattenmyndigheternas webbplats, se Förslag till delförvaltningsplan med åtgärder mot torka och vattenbrist. 

Det finns inget lagstöd för hur vattnet ska fördelas mellan olika intressen. I praktiken är det först till kvarn som gäller för att söka tillstånd.

I situationer med vattenbrist kan det uppstå konkurrens om vattnet mellan olika intressen. Det naturliga ekosystemet i vattnet behöver en viss vattenmängd samtidigt som det finns tillståndsprövade vattenuttag där man förväntar sig kunna ta ut vatten för sin verksamhet, exempelvis till dricksvattenförsörjning, bevattning för jordbruk eller processvatten till industrier. Det finns dessutom fastighetsägare, föreningar och företag som vill ta ut vatten även om de saknar tillstånd. I vattendrag och sjöar kan vattenflöden och vattennivåer också påverkas av hur vattenkraftverk och andra vattenregleringar bedriver sin verksamhet.

Havs- och vattenmyndighetens uppfattning är att de som har tillstånd till sitt vattenuttag också har företräde i nyttjandet av vattenresursen när det råder vattenbrist. Det betyder att de som saknar tillstånd bör upphöra med sina vattenuttag vid vattenbrist. Det gäller även de som har anmält sitt vattenuttag enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken eftersom en anmälan saknar rättskraft enligt 24 kap. miljöbalken (vattenuttaget har inte prövats gentemot andra enskilda intressen). Havs- och vattenmyndigheten anser att undantaget i 11 kap. 12 § miljöbalken inte borde vara möjligt att åberopa för vattenuttag i situationer med vattenbrist. Havs- och vattenmyndigheten utgår från att de som utför vattenuttag för en- och tvåfamiljsfastighets husbehovsförbrukning (det vill säga undantaget enligt 11 kap. 11 § miljöbalken) är sparsamma och undviker att använda vattnet för att exempelvis fylla pooler, vattna trädgårdar och tvätta bilen när det råder vattenbrist. Mer finns att läsa på Havs- och vattenmyndighetens webbplats

Av 9 kap. 6 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet framgår att om flera fastigheter är beroende av samma grundvattentillgång för förbrukning till husbehov, ska vattnet fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, om fastigheternas behov inte kan täckas helt. Vid en sådan fördelning får en fastighet inte berövas vatten, som den med hänsyn till läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses ha företräde till.

Näringsdepartementet har tagit fram en livsmedelsstrategi för Sverige (pdf). Livsmedelsstrategin är en kortversion av regeringens proposition 2016/17:104. Det övergripande målet för livsmedelsstrategin ska vara en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.

Av livsmedelsstrategin framgår vidare att en ökad livsmedelsproduktion i Sverige, inklusive den ekologiska produktionen, förutsätter att företagen har tillgång till produktiva mark- och vattenresurser.

I rapporten Jordbrukets behov av vattenförsörjning, rapport 2018:18 (pdf) har Jordbruksverket rapporterat regeringsuppdraget jordbrukssektorns behov av vattenförsörjning. Av rapporten framgår att för vattenuttag i mindre sjöar och vattendrag bör man redan nu planera för en framtida bristsituation.

Havs- och vattenmyndigheten har genomfört regeringsuppdrag gällande möjligheter att använda föreskrifter för att motverka allvarlig vattenbrist. I rapporten Fördelning av vatten i torkans spår redovisas resultatet.

Slutsatsen blev följande;

Myndighetens slutsats är att det i nuläget finns alltför stora kunskapsluckor kring uttagen av vatten för att det ska vara meningsfullt att konstruera föreskrifter om uttagsbegränsningar. Kunskapsbristen gäller uttagens lokalisering, uttagna mängder och uttagsmönster. Eftersom många vattenuttag är undantagna krav på tillstånd eller anmälan i lagstiftningen så registreras och journalförs heller inte uttagna vattenmängder. Detta innebär att det är svårt att uppskatta hur mycket vatten som är möjligt att spara med hjälp av begränsningsregler. Det är heller inte möjligt att kontrollera efterlevnaden av eventuella begränsningsregler. Sammantaget innebär detta att det saknas praktiska förutsättningar att idag ransonera vatten mellan olika nyttjare på ett trovärdigt sätt.

Läs mer i Rapport 2018:3 Fördelning av vatten i torkans spår (pdf)

I det fall vattenbristen är ett faktum finns det ett antal viktiga hållpunkter man kan utgå ifrån:

  • Det är viktigt att komma ihåg att 2 kap. miljöbalken (de allmänna hänsynsreglerna) alltid gäller. Vid torka och/eller vattenbrist kan förutsättningarna ha förändrats och det kan krävas att extra hänsyn gällande till exempel naturvärden etc.
  • Enligt 2 kap. 10 § lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet är den som bedriver en vattenverksamhet skyldig att vid allvarlig vattenbrist avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen. Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som bedriver verksamheten eller råder över vattentillgången att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får då bestämma att beslutet skall gälla även om det överklagas.
    Följande är hämtat från Havs- och vattenmyndighetens webbplats: För att bestämmelsen ska bli tillämplig torde även krävas att möjligheterna att föreskriva om begränsningar i användningen av allmänna VA-anläggningar vid perioder med vattenbrist har utnyttjats fullt ut och visat sig vara otillräckliga för att hantera vattenbristen.
  • Enligt 26 kap. 9 § miljöbalken har tillsynsmyndigheten möjlighet att förbjuda tidigare anmälda vattenuttag i en bristsituation.
  • Kommunen kan med stöd av 9 kap. 10 § miljöbalken införa en tillståndsplikt för nya grundvattentäkter i områden där knapphet på sött grundvatten råder eller kan befaras uppkomma. Även om dessa grundvattenuttag inte kräver tillstånd enligt 11 kap. miljöbalken så omfattas de av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken och av krav på egenkontroll enligt 26 kap. 19 § miljöbalken. Detta gäller om det behövs för att hindra olägenheter för människors hälsa skall uppkomma. Kommunen får också föreskriva anmälningsplikt för sådana anläggningar som redan finns.
  • Enligt 9 kap. 8 § plan- och bygglagen får kommunen också, om det finns särskilda skäl, bestämma att det krävs bygglov för att anordna eller väsentligt ändra anläggningar för de grundvattentäkter som anges i 11 kap. 11 § i miljöbalken.
  • Länsstyrelsen kan vägleda kommunerna i att ge vattenbesparande åtgärder men observera att det är kommunens ansvar att avgöra när begränsningar behövs. Kommunen kan i sina föreskrifter för användning av allmänna VA‑anläggningar föreskriva om begränsningar i vattenuttaget under perioder med vattenbrist. Till exempel är det vanligt att kommunerna utfärdar bevattningsförbud under perioder med torka i syfte att säkerställa att det finns vatten för hushållsbehov. Detta gäller då begränsningar för det kommunala dricksvattnet i den aktuella kommunen. När det gäller bevattning med vatten som tas direkt från sjöar och vattendrag är det tillsynsmyndigheten som utfärdar förbud mot varje enskilt vattenuttag.

Den här webbplatsen använder kakor (cookies)

Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.