Beslut i anmälningsärendet ska fattas och baseras på de handlingar som kommit in i ärendet samt länsstyrelsens utredning och bedömning. Du gör en sammanvägning av yttranden. Remissvar av betydelse ska framgå av beslutet.
I Havs- och vattenmyndighetens rapport Muddring och hantering av muddermassor, lämnas ett antal rekommendationer kring vad man bör tänka på vid muddring och vid hantering av muddringsmassor. Av dessa lyfts särskilt fram följande:
Vid bedömning i ett ärende kan det vara värdefullt att titta på intressanta domar. Havs- och vattenmyndigheten har på sin webbsida lyft fram några intressanta domar och beslut gällande muddring/grävning och utfyllnad eller dumpning. På webbsidan finns även underlag från tidigare handläggarträffar som kan vara vägledande i handläggningen av ett ärende.
Provtagning av sedimenten och utvärdering av analysresultaten är uppgifter som verksamhetsutövaren bör komma in med i samband med anmälan. Provtagningar behöver anpassas till platsen historik och platsspecifika förutsättningar. Till exempel att miljöfarlig verksamhet som industrier har förekommit i närheten. Utsläpp från båtarna i småbåtshamnen är ju förstås också något som får ligga till grund för provtagningen. För att bedöma om sedimenten är förorenade eller inte finns det tillståndsklassning/riktvärden för merparten av de ämnen som bör analyseras.
För din bedömning om föroreningsnivå i sedimenten kan följande vara vägledande:
När massorna är i vattenområde:
I denna rapport finns tillståndsklassning av halter av organiska miljöföroreningar i sediment i svenska havsområden.
Naturvårdsverkets rapport 4914 finns inte längre tillgänglig på myndighetens webbsida, men motsvarande tabell framgår av SGI:s Vägledning 10 Bakgrundshalter i sediment.
När massorna tas upp på land:
Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark – Naturvårdsverkets generella riktvärden för förorenad mark (mg/kg TS) v 2.3 (pdf)
Naturvårdsverkets riktvärden för ringa risk – Naturvårdsverket. Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Handbok 2010:1. Utgåva 1. Februari 2010 (pdf)
Avfall Sverige, riktvärden för farligt avfall – 2019:01/Uppdaterade bedömningsgrunder för förorenade massor – Avfall Sverige (avfallsverige.se)
Vid muddring i förorenade sediment kan mer omfattande skyddsåtgärder behövas för att begränsa grumling och spridning av föroreningar. Lämpliga metoder vid muddring i förorenade sediment kan vara sugmuddring eller muddring med tätslutande skopa (så kallad miljöskopa). Det kan också vara bra att skärma av muddringsområdet med siltgardin eller bubbelridå. Om muddermassorna ska avvattnas kan även lakvattnet behöva renas innan det släpps ut till recipient. Se mer information i avsnitt 4.1.6 i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2018:19.
På Naturvårdsverkets webb finns vägledning om vissa moment i arbetet med att avhjälpa föroreningsskador i sediment där frågeställningar och metoder skiljer sig mellan förorenade områden på land respektive sediment. På Naturvårdsverkets webbsida kan du också läsa mer om bakgrunden till de generella riktvärdena för förorenad mark.
Nätverket Renare mark har samlade erfarenheter från genomförda och pågående utredningar och åtgärder av förorenade sediment på sin webb. Exempel på viktiga erfarenheter är vilka undersökningar som behövs inför en åtgärd eller vilka metoder som fungerar i olika typer av miljöer.
Om det i det enskilda fallet är svårt att göra en bedömning av föroreningssituationen finns möjlighet till expertstöd för de som jobbar på en kommun eller på länsstyrelsen. SGI erbjuder expertstöd inom utredning och åtgärder av förorenade områden (mark, grundvatten och sediment).
I Naturvårdsverkets rapport 5999 från 2009 Miljöeffekter vid muddring och dumpning – En litteratursammanställning finns sammanställt kunskapen kring miljöeffekter vid muddring och dumpning av muddermassor i vatten, med tyngdpunkt på marin miljö.
Om du behöver mer ingående underlag för effekter på fisk och skaldjur av muddring kan du ta del av Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges Lantbruksuniversitet rapport om Kunskapssammanställning om effekter på fisk och skaldjur av muddring och dumpning i akvatiska miljöer. Genom att beakta både direkta och indirekta effekter, tidpunkt och dos-varaktighet vid muddrings- och dumpningsärenden kan påverkan från grumling på fisk och skaldjur begränsas.
Hur kommer muddringen påverka förutsättningarna att uppnå god kemisk och ekologisk status?
På Havs- och vattenmyndighetens webb finns vägledning om miljökvalitetsnormer för vatten vid tillsyn och prövning. Aktuell bedömning kan hittas i VISS.
Länsstyrelsen ska fatta beslut om åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan (BMP) eller inte. Vid bedömningen ska du ta hänsyn till de omständigheter som anges i 10–13 §§ miljöbedömningsförordningen (2017:966).
Ett muddringsprojekt bör i de allra flesta fall inte medföra en betydande miljöpåverkan. Det gäller både muddringen och hanteringen av muddermassor. Om du trots allt bedömer att åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan ska verksamhetsutövaren föreläggas om att söka tillstånd hos antingen Mark- och miljödomstolen eller Miljöprövningsdelegationen.
Gör du bedömningen att åtgärden inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan ska beslut fattas i vanlig ordning enligt 23 § förordningen om vattenverksamhet och 27 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Beslutet om att det inte är betydande miljöpåverkan kan tas samtidigt som beslutet i anmälningsärendena.
Beslutet om betydande miljöpåverkan ska göras tillgängligt för allmänheten. Beslutet ska publiceras på din länsstyrelses webb enligt lokala rutiner.
För att avgöra om det finns tillräckligt underlag för en bedömning om BMP, se steg 3.
6 kap. 26 § Länsstyrelsen ska efter undersökningen i ett särskilt beslut avgöra om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska redovisa de omständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
I 47 § finns en bestämmelse om att ett förenklat underlag ska tas fram om länsstyrelsen beslutar att en betydande miljöpåverkan inte kan antas. Lag (2024:963).
6 kap. 26 a § Länsstyrelsen ska göra ett beslut enligt 26 § tillgängligt för allmänheten. Detta gäller dock inte om
1. beslutet gäller en verksamhet eller åtgärd som enbart avser totalförsvaret, och
2. ett tillgängliggörande bedöms påverka totalförsvaret negativt. Lag (2025:770).
22 a § Tillsynsmyndigheten ska i ett beslut bedöma om verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan eller inte. Vid bedömningen ska hänsyn tas till de omständigheter som anges i 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen (2017:966). Förordning (2025:752).
23 b § Ett beslut enligt 22 a § ska innehålla en redovisning av de omständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten. Detta gäller dock inte om
1. beslutet gäller en verksamhet eller åtgärd som enbart avser totalförsvaret, och
2. ett tillgängliggörande bedöms påverka totalförsvaret negativt. Förordning (2025:752).
22 c § Ett beslut enligt 22 a § ska fattas så snart som möjligt och senast åtta veckor från den dag då anmälan gjordes. Tidsfristen får förlängas om det finns skäl för detta på grund av verksamhetens eller åtgärdens art, komplexitet, lokalisering eller omfattning. Om tidsfristen förlängs ska myndigheten informera den som har gjort anmälan om skälen till detta och när beslut senast kommer att meddelas. Förordning (2025:752).
22 d § Om tillsynsmyndigheten i ett beslut enligt 22 a § bedömer att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska myndigheten förelägga den som har gjort anmälan att ansöka om tillstånd. Om sådan miljöpåverkan inte kan antas tillämpas 23 §. Förordning (2025:752).
22 e § En anmälningspliktig vattenverksamhet får tidigast påbörjas efter det att tillsynsmyndigheten i ett beslut bedömt att verksamheten eller åtgärden inte kan antas medföra betydande miljöpåverkan. Förordning (2025:752).
22 f § Tillsynsmyndigheten får, med den begränsning som följer av 22 e §, i ett enskilt fall bestämma när en anmälningspliktig verksamhet tidigast får påbörjas.
Förordning (2025:752).
26 a § /Träder i kraft I:2026-07-01/ Tillsynsmyndigheten ska i ett beslut bedöma om en anmälningspliktig verksamhet eller åtgärd kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, om det är fråga om en verksamhet eller åtgärd som avses i
…
– 29 kap. med undantag för verksamheter och åtgärder som avses i 29 kap. 26, 49, 51 och 56 b §§, …
Vid bedömningen ska hänsyn tas till de omständigheter som anges i 10-13 §§ miljöbedömningsförordningen (2017:966).
Förordning (2025:1015).
26 b § Ett beslut enligt 26 a § ska innehålla en redovisning av de omständigheter som talar för eller emot att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan.
Beslutet ska göras tillgängligt för allmänheten. Detta gäller dock inte om
1. beslutet gäller en verksamhet eller åtgärd som enbart avser totalförsvaret, och
2. ett tillgängliggörande bedöms påverka totalförsvaret negativt. Förordning (2025:751).
26 c § Ett beslut enligt 26 a § ska fattas så snart som möjligt och senast sex veckor från den dag då anmälan gjordes. Tidsfristen får förlängas om det finns skäl för detta på grund av verksamhetens eller åtgärdens art, komplexitet, lokalisering eller omfattning. Om tidsfristen förlängs ska myndigheten informera den som har gjort anmälan om skälen till detta och när beslut senast kommer att meddelas.
Förordning (2025:751).
26 d § Om tillsynsmyndigheten i ett beslut enligt 26 a § bedömer att verksamheten eller åtgärden kan antas medföra en betydande miljöpåverkan, ska myndigheten förelägga den som har gjort anmälan att ansöka om tillstånd. Om en sådan miljöpåverkan inte kan antas ska myndigheten, om det behövs, förelägga om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken.
Om tillsynsmyndigheten inte förelägger om försiktighetsmått eller förbud enligt första stycket, ska myndigheten underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet inte kommer att leda till någon åtgärd från myndighetens sida.
I 27 a § finns bestämmelser om skyldighet för tillsynsmyndigheten att förelägga om försiktighetsmått eller förbud i ett ärende som avses i 25 d §. Förordning (2025:751).
26 e § En anmälningspliktig verksamhet eller åtgärd som omfattas av 26 a § får tidigast påbörjas efter det att tillsynsmyndigheten i ett beslut bedömt att verksamheten eller åtgärden inte kan antas medföra en betydande miljöpåverkan. Om en sådan verksamhet omfattas av 25 d § får den dock tidigast påbörjas efter det att myndigheten har meddelat ett föreläggande om försiktighetsmått enligt 27 a §.
Förordning (2025:751).
26 f § Tillsynsmyndigheten får, med de begränsningar som följer av 26 e §, i ett enskilt fall bestämma när en anmälningspliktig verksamhet tidigast får påbörjas.
Förordning (2025:751).
När anmälningsärendet är tillräckligt utrett ska länsstyrelsen förelägga om de försiktighetsmått som behövs, alternativt besluta om förbud (och/eller föreläggande om att söka tillstånd) eller att det varken krävs förbud eller försiktighetsmått. I vissa fall kan Länsstyrelsen göra bedömningen att åtgärden, i stället för anmälan, kräver tillstånd.
I avsnitt 5.4.5 i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2018:19 framgår några exempel på vad som minst bör regleras i ett beslut gällande anmälan om muddring. Dessa punkter är enligt följande:
Vilka försiktighetsmått som krävs för hanteringen av muddermassor beror förstås på vilken behandling som är aktuell (avvattning, deponering, återvinning eller deponi) I förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd, 27 a §, finns mer detaljerat beskrivet vilka försiktighetsmått som ska vara med i ett beslut.
Alltså:
I Platina finns en mall med förslag på försiktighetsmått och motiveringar till dessa, i samband med en muddringsåtgärd. Några av försiktighetsmåtten handlar om under vilken tidsperiod grumlande arbeten får genomföras, att grumling ska minimeras och att grumlingshämmande åtgärder (till exempel siltgardin) kan krävas. Försiktighetsmått för hantering av muddermassor finns dock inte i den mallen.
Till beslutet ska en karta bifogas som tydligt visar det område som ska muddras.
Vidare bör alltid krav på rapportering av genomförda åtgärder krävas, i och med Länsstyrelsens skyldighet att rapportera genomförda muddringar till Havs- och vattenmyndigheten, se steg 3.
23 § När anmälningsärendet är tillräckligt utrett, skall tillsynsmyndigheten
1. besluta om de förbud för verksamhetsutövaren som behövs enligt miljöbalken,
2. förelägga verksamhetsutövaren att
a) vidta de försiktighetsmått som behövs enligt miljöbalken, eller
b) ansöka om tillstånd enligt 11 kap. 9 § miljöbalken, om det behövs med hänsyn till verksamhetens påverkan på miljön eller enskilda intressen, eller
3. om det inte behövs något förbud eller föreläggande enligt 1 och 2, underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.
Vid bedömningen av verksamhetens påverkan på enskilda intressen skall tillsynsmyndigheten särskilt beakta om det i ärendet finns ett yrkande om
1. särskild tvångsrätt enligt 28 kap. 10 § miljöbalken,
2. ersättning enligt 31 kap. 16 § miljöbalken, eller
3. inlösen enligt 31 kap. 17 § miljöbalken. Förordning (2007:168).
27 § När ett anmälningsärende som inte omfattas av 26 a §, är tillräckligt utrett och om det behövs, ska tillsynsmyndigheten i ett föreläggande till verksamhetsutövaren besluta om försiktighetsmått eller förbud enligt miljöbalken eller förelägga verksamhetsutövaren att ansöka om tillstånd enligt 9 kap. 6 a § miljöbalken.
Om tillsynsmyndigheten inte förelägger om försiktighetsmått eller förbud enligt första stycket, ska myndigheten underrätta den som har gjort anmälan om att ärendet inte kommer att leda till någon åtgärd från myndighetens sida.
Förordning (2025:751).
27 a § Den myndighet som handlägger ett anmälningsärende som avses i 25 d § ska, när ärendet är tillräckligt utrett, förelägga om försiktighetsmått eller förbud om ärendet avser en sådan verksamhet som behandlar avfall och verksamhetsutövaren inte föreläggs att ansöka om tillstånd. Ett föreläggande om försiktighetsmått ska innehålla uppgifter om de
1. typer av avfall och mängder avfall som får behandlas,
2. metoder för att behandla avfall som får användas,
3. största mängder avfall som vid något tillfälle får lagras inför och efter behandlingen,
4. tekniska krav och eventuella övriga krav som är relevanta för platsen i fråga,
5. skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som behövs med hänsyn till verksamheten, den plats som verksamheten bedrivs på och andra omständigheter,
6. åtgärder som behövs för att övervaka och kontrollera verksamheten, och
7. åtgärder som behövs i fråga om avslutning av verksamheten och efterbehandling. Förordning (2022:1301).
Fiskeavgifter kan användas som kompensation för skada på fisket som uppkommer till följd av verksamheter som exempelvis muddring. Med ”fisket” avses här ”det allmänna fiskeintresset”, vilket omfattar såväl fiskebestånden som fiskets utövande. Skador på enskilt fiskeintresse hanteras i annan ordning. Prövnings- och tillsynsmyndigheterna har möjlighet att föreskriva att verksamhetsutövare ska betala fiskeavgift.
Fiskeavgift kan bli aktuellt när alla lämpliga och möjliga skydds- och kompensationsåtgärder vidtagits och det trots detta uppkommer eller kvarstår en skada på fisk och akvatisk miljö.
När fiskeavgift övervägs bedöms projektets inverkan på fiskars lek-, uppväxt- och vandringsområden samt vattenmiljön i sin helhet. En skada på fisk och akvatisk miljö kan vara permanent och/eller av temporär karaktär. Exempel på permanent skada är muddring i grunda strandmiljöer som generellt betraktas som värdefulla. Muddring påverkar djup- och bottenförhållanden negativt under en längre tid. Grumling kan anses vara en tillfällig påverkan och har olika stor påverkan beroende på grumlingens omfattning och när på året den utförs. Grumling med efterföljande sedimentation kan medföra direkt bortfall av fisk och födodjur och indirekt försämrad överlevnad och tillväxt för fisk.
Det är den prövande myndigheten, vanligen Mark- och miljödomstolen men även länsstyrelsen, som kan besluta om avgiften. Tillsynsmyndigheten kan i såväl tillsynsärenden som i anmälningsärenden enligt 11 kap. 9 a § miljöbalken besluta om fiskeavgift.
Det finns olika tillvägagångssätt att bestämma nivån på en fiskeavgift; det kan ske genom mer schablonmässiga bedömningar eller genom beräkningar utgående från olika typer av underlag. Optimalt vidtas undersökningar/utredningar vars resultat kan tjäna som underlag vid bedömning av graden av påverkan, varefter denna värderas i ekonomiska termer.
I ansökningsmål vid Mark- och miljödomstolen beräknas fiskeavgiften i regel fram utifrån tillgängligt fiskeribiologiskt underlag från platsen, alternativt med stöd av litteraturdata, fiskestatistik och priset på fisken i första/andra handelsled. Dessa beräkningar görs vanligtvis inom ramen för ett sakkunnigförordnande där en fiskesakkunnig utreder den ansökta verksamhetens inverkan på allmänt fiskeintresse, föreslår skydds- och kompensationsåtgärder samt en eventuell fiskeavgift. Slutgiltig storlek på fiskeavgift bestäms med hänsyn till vilka skydds- och kompensationsåtgärder som slutgiltigt fastställs. Sakkunnigutredningar bekostas av sökanden. Nivån på fiskeavgifter i ansökningsmål kan ligga på allt ifrån några få 10 000-tals kronor till flera miljoner kronor.
I anmälningsärenden avseende exempelvis muddring och utfyllnad i strandzon kan till exempel åtgärdskostnaden att med maskinkraft återställa motsvarande ytor till ursprungligt skick nyttjas som en beräkningsgrund. Fiskeavgifter i anmälningsärenden ligger i regel på lägre nivåer jämfört med i ansökningsmål.
Länsstyrelsernas fiskeutredningsgrupp (FUG) arbetar nationellt på uppdrag från mark- och miljödomstolar och andra myndigheter. Uppdragen innefattar bland annat fiskeutredningar vid tillståndsprövningar av vattenkraftverk, muddringar eller andra verksamheter som påverkar fiskbestånd. Utredningarna innehåller bedömningar av den påverkan som uppkommer på allmänt fiskeintresse samt anger vilka skydds- och kompensationsåtgärder som bör vidtas. Där det trots vidtagna skydds- och kompensationsåtgärder kvarstår en skada kan en särskild fiskeavgift föreslås. Denna öronmärks för fiskevårdande åtgärder i berört eller angränsande vattenområde.
Fiskeutredningsgruppen kan genomföra beräkningar och föreslå nivåer på sådana fiskeavgifter inom ramen för sakkunniguppdrag vid Mark- och miljödomstolarna. Arbetsgången framgår av PM Beräkning av särskild fiskeavgift – förslag på tillvägagångssätt, beräkningsunderlag och exempel, PM version 2018-03-01 (uppdatering pågår).
11 kap. 8 § Den som vill bedriva en vattenverksamhet som kan skada fisket är skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor eller förelägganden i övrigt som på grund av verksamheten kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller i angränsande vattenområde.
Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor eller ett föreläggande inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som verksamhetsutövaren därigenom skulle förorsakas, kan verksamhetsutövaren befrias från en sådan skyldighet.
Vad som i denna paragraf sägs om fisk skall gälla även vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur.
Bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som får bestämmas i stället för att det meddelas villkor eller förelägganden enligt första stycket finns i 6 kap. 5 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet. Lag (2005:571).
6 kap. 5 § Mark- och miljödomstolen, länsstyrelsen eller tillsynsmyndigheten får, om det är lämpligare, i stället för att meddela sådana villkor eller förelägganden som avses i 11 kap. 8 § miljöbalken ålägga tillståndshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs av vattenverksamheten eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift.
Beloppet av årlig avgift beräknas så, att det av mark- och miljödomstolen, länsstyrelsen eller tillsynsmyndigheten fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger förhållandet mellan prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken för det år då avgiften ska betalas och prisbasbeloppet för det då avgiften fastställdes. Lag (2010:1274).