Ekologisk status

På denna sida ger vi oss i kast med ekologisk status. Här finns:
-Prinicper för statusklassificering
-Kvalitetsfaktorer
-Särskilt förorenande ämnen.
Vill du ha mera kunskap inom området använd VISS, prata med ditt Beredningssekretariat eller vänd dig till aktuell Vattenmyndighet.

Principer för statusklassificering av ytvatten - ekologisk status

Vid klassificering av aktuell ekologisk status och fastställande av framåtsyftande miljökvalitetsnorm för ekologisk status eller potential ska ett visst mönster följas (se NFS 2008:1, en mer detaljerad beskrivning ges i Naturvårdsverkets Handbok 2007:4). För naturligta vattenförekomster (de som inte förklarats modifierade eller konstgjorda) ska ekologisk status klassificeras. Klassificeringen av ekologisk status omfattar klasserna

  • hög
  • god
  • måttlig
  • otillfredsställande
  • dålig ekologisk status.

Figuren visar sambandet mellan statusbedömning och miljökvalitetsnorm för ekologisk status. Figur från Vattenmyndigheten.

Figuren visar sambandet mellan statusbedömning och miljökvalitetsnorm för ekologisk status. Figur från Vattenmyndigheten. 

Kvalitetsfaktorer

Vid statusklassficeringen används ett stort antal kvalitetsfaktorer. Varje kvalitetsfaktor består av en eller flera parametrar, för exempel se tabell nedan.  Kvalitetsfaktorerna varierar beroende på om det är en sjö, ett vattendrag, kust- eller grundvatten som bedöms. Det finns biologiska, fysikalisk-kemiska samt hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Dessa vägs samman och resulterar i en statusklassificering.

Kvalitetsfaktorernas inbördes ordning

Enligt vattendirektivet väger biologiska kvalitetsfaktorer tyngst, följt av fysikalisk-kemiska faktorer och slutligen hydromorfologiska kvalitetsfaktorer.

  1. Först ska alltså de biologiska kvalitetsfaktorerna klassificeras.  
  2. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna behöver endast klassificeras när status eller potential för de biologiska faktorerna har klassificerats som god eller hög status respektive god eller maximal potential.
  3. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna behöver endast klassificeras när status eller potential för såväl de biologiska som de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna har klassificerats som hög eller maximal potential.

Biologin väger tyngst

De biologiska kvalitetsfaktorerna väger tyngst då syftet med vattenförvaltningen är att framförallt biologin ska vara bra. Om biologin är måttlig eller sämre spelar det ingen roll vad de fysikalisk-kemiska eller hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna visar eftersom man ändå på grund av biologin måste upprätta ett åtgärdsprogram för att uppnå god status. Då eventuella åtgärder behöver riktas mot de faktiska problemen kan det spela stor roll vad de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna visar. För att klassificera en vattenförekomst som god eller hög status behöver även de stödjande fysikalisk-kemiska respektive hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna uppvisa samma status. 

Sämst styr

Om ingen av kvalitetsfaktorerna har ett miljötillstånd som klassificeras sämre än till hög status i en ytvattenförekomst klassificeras den ekologiska statusen till hög. Om de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna har ett miljötillstånd som klassificeras till sämre än hög status när statusen för övriga kvalitetsfaktorer bedöms som hög i en vattenförekomst klassificeras den ekologiska statusen istället till god. Om de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna klassificeras som sämre än god status när statusen för biologiska kvalitetsfaktorer klassificeras som hög eller god klassificeras den ekologiska statusen till måttlig. Detta följer principen för ”sämst styr”.

Vattenverksamheters påverkan på hydromorfologin

En vattenverksamhet påverkar i princip alltid de hydromorfologiska förhållandena men kan även ha en direkt eller indirekt påverkan på de kemiska och ekologiska kvalitetsfaktorerna. Till exempel om verksamheten leder till att en viktig lekplats för fisk försvinner eller om en muddring utförs på olämpligt plats eller metod som gör att kontinuerlig grumling uppstår som försämrar förutsättningarna för till exempel bottenfauna. I båda dessa exempel kan den biologiska statusen försämras. Det är därför viktigt att kartlägga den hydromorfologiska påverkan även om hydromorfologiska statusen inte har bedömts för den aktuella vattenförekomsten. Havs- och vattenmyndigheten har påbörjat arbetet (våren 2013) med att utvärdera och se över bedömningsgrunderna för hydromorfoligi. 

Brist på data

De olika kvalitetsfaktorerna ska klassificeras genom att deras parametrar/index beräknas och uttrycks som EK, ekologisk kvalitetskvot. Parametrar för kvalitetsfaktorn växtplankton är t ex totalbiomassa, trofiskt planktonindex, andel cyanobakterier, artantal, klorofyll.

För många vattenförekomster har det inte funnits, och kommer inte att finnas, tillräckliga övervakningsdata för att genomföra en statusklassificering på det sätt som beskrivs ovan. För att ändå kunna genomföra den nödvändiga statusklassificeringen behöver expertbedömningar göras. I brist på tillräckliga data innebär expertbedömningar ofta att avsaknad av ett biologiskt dataunderlag tills vidare behöver ersättas med fysikalisk-kemiska data och/eller hydromorfologiska uppgifter. Det är viktigt att påpeka att de praktiska svårigheterna att göra en formellt fullständig statusklassificering inte får leda till att normerna inte tillämpas eller att relevanta åtgärder inte genomförs.

 

 Kvalitetsfaktor och parameter/index

Tabellen nedan visar exempel på hur kvalitetsfaktorer, parametrar och index ingår vid klassificeringen av ekologisk status för sjöar. Fullständig tabell och motsvarande tabeller finns för vattendrag, kust och vatten i övergångszonen i Naturvårdsverkets Handbok 2007:4.

 

Sjöar   Kvalitetsfaktor Parameter/index
   Växtplankton Totalbiomassa
    Trofiskt planktonindex
    Andel cyanobakterier
    Artantal
    Klorofyll
  Makrofyter Trofiindex
Fysikalisk- kemiska faktorer Näringsämnen Tot-P
  Siktdjup Siktdjup
  Särskilda   förorenande ämnen De ämnen som släpps ut i betydande mängd
Hydromorfologiska faktorer Kontinuitet  Förekomst av artificiella vandringshinder
  Hydrologisk regim Föreskriven regleringsamplitud
  Moroflogiska förhållanden Markanvändning i närmiljön
    Markanvändning i delavrinningsområden
    Död ved (antal vedbitar)
     

Ekologisk status - Särskilt förorenande ämnen

Toxiska kemiska ämnen i vattenmiljön ska beaktas inte bara vid kemisk statusklassning utan även vid ekologisk statusklassning.

Vid ekologisk status, som en av de fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna, ska så kallade särskilda förorenande ämnen klassificeras.  Vilka ämnen detta är kan variera mellan vattenförekomster beroende på olika typ av påverkan. I bilaga V i Vattendirektivet anges att medlemsländerna ska inkludera de förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd i bedömningen av ekologisk status.

Betydande mängd tolkar Naturvårdsverket vara en sådan mängd av ett ämne att det kan hindra att den biologiska statusen/potentialen uppfylls. 

Vilka ämnen ska bedömas

Det är vattenmyndigheterna och vattendelegationerna som beslutar om vilka ämnen som ska bedömas i respektive vattenförekomst och vilka gränsvärden som ska gälla för dessa ämnen. Detta görs med hjälp av det underlag som tas fram vid påverkansbedömningen. Det är alltså först efter att ett gränsvärde har fastställts till följd av att ett ämne släpps ut i betydande mängd som det benämns som ett särskilt förorenande ämne.

Särskilt förorenande ämnen utgörs inte av en lista på speciella substanser, som de ämnen som ligger till grund för kemisk statusbedömning, utan det är ämnen som har vissa farliga egenskaper t ex cancerogena, mutagena eller hormonstörande eller substanser som tillhör en viss grupp av ämnen (se bilaga VIII till 2000/60/EG).

Bedömningsgrunder saknas

Biologiska bedömningsgrunder för särskilt förorenande ämnen saknas idag. Varje medlemsland ska ta fram egna bedömningsgrunder för särskilt förorenande ämnen. Förslag på bedömningsgrunder finns i Naturvårdsverkets rapport 5799, Förslag till gränsvärden för särskilda förorenande ämnen .  Där redovisas förslag till gränsvärden för ett antal ämnen som kan tänkas vara miljöproblem i olika delar av landet. Listan omfattar 31 olika ämnen eller ämnesgrupper (3 metaller, 2 biocider, 18 växtskyddsmedel och 8 andra ämnen). För varje ämne har ett gränsvärde tagits fram för en eller flera av följande kategorier beroende på möjlighet och relevans: inlandsvatten, andra vatten (kust, hav och vatten i övergångszon), sediment och biota. 

Underlag för gränsvärden

Ämnena som det har föreslagits gränsvärden för har valts ut utifrån följande underlag:

  • Ämnen vars inneboende egenskaper utgör en risk för vattenlevande organismer eller predatorer eller människor som tar sin föda från vattenmiljön.
  • Ämnen som via miljöövervakning uppvisar halter över riktvärden/gränsvärden där sådana är satta. 
  • Resultat från den screening som görs inom ramen för den nationella miljöövervakningen.
  • Lista över ämnen prioriterade att åtgärda inom HELCOM.
  • Genomgång av vilka förorenande ämnen som tagits med i motsvarande sammanhang i våra grannländer.

Beräkning av klassgränser

Beräkningen av klassgränser för förorenande ämnen ska utföras enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och råd (NFS 2008:1) om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende vatten och med de metoder man inom EU kommit överens om att använda. De framtagna klassgränserna är baserade på ekotoxikologiska effektstudier på olika trofinivåer och tar hänsyn till den känsligaste organismen. Dessa metoder är inte heltäckande och till exempel tas inte hänsyn till eventuella additiva eller synergistiska effekter. På grund av detta kan man inte garantera att det inte kommer att uppstå effekter på biota till följd av exponering av farliga ämnen trots att inga klassgränser är överskridna. Sådana effekter bör dock upptäckas genom att de biologiska kvalitetsfaktorerna alltid ska bedömas. De fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorerna ska bedömas då de biologiska kvalitetsfaktorerna påvisar god eller hög status eller om biologiska data saknas. Fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer kan endast sänka statusen till måttlig.

Vattenmyndigheternas hantering

Fyra av fem vattenmyndigheter valde i förra förvaltningscykeln att inte beakta särskilt förorenande ämnen i samband med statusklassningen bland annat på grund av knapphändig vägledning. Detta har lett till att det förekommer stora skillnader mellan hur olika län genomfört klassningarna. Eftersom det råder brist på övervakningsdata har en del län använt sig av äldre data eller uppskattningar i samband med klassningen. Andra har varit mer restriktiva och enbart sänkt statusen i de fall man har haft tillgång till data av god kvalitet.

Enligt VISS har vattenmyndigheterna i riskbedömningen i cirka 200 vattenförekomster tagit hänsyn till särskilt förorenande ämnen och då metallerna krom, zink och koppar. Arbetet med särskilt förorenande ämnen går trögt i Sverige trots att det finns data, vi har fått kritik från EU för detta.

Använd VISS

Mycket information kring statusklassningen finns i VISS.  Där sker återkommande kompletteringar och uppdateringar.  Ta gärna kontakt med beredningssekratariatet på din länsstyrelse om du behöver veta mera.

Arbete pågår hos Vattenmyndigheten

Det pågår ett projekt, som vattenmyndigheterna driver, med syfte att ta fram nationella gränsvärden för särskilt förorenande ämnen. Projektet kommer att vara färdigt i april 2013. Vattenmyndigheterna har även påbörjat en hjälpreda (”kokbok”) för klassificering av kemisk ytvattenstatus och ekologisk status avseende särskilt förorenande ämnen. Detta arbete beräknas vara klart 2013 och läggs då ut på vattenmyndigheternas hemsidor.

 

 Ekologisk potential

För vattenförekomster som förklarats som kraftigt modifierade eller konstgjorda är det i stället för ekologisk status den ekologiska potentialen som ska klassificeras.

Klassificeringen är i stora drag densamma som för klassificeringen av ekologisk status, men benämningarna skiljer sig åt. I stället för hög potential används begreppet maximal ekologisk potential (MEP).

I övrigt är benämningarna samma som för ekologisk status, fast med ”status” utbytt mot ”potential”

  • hög
  • god
  • måttlig
  • otillfredsställande
  • dålig ekologisk potential.